Imorse var jag och Yunie ute på en vid 7-tiden på morgonen  . Vi blir utskällda av en pudel och vad gör Yunie ? Ingenting hon nonchalerar den totalt och bara går förbi utan att ens titta på dem . Varpå det kommer en man som säger till mig och Yunie. Vad duktig din hund är som bara går förbi utan att säga något    och sen kommer det roliga – Är hon tjänstehundstränad eller är hon i tjänst nu   ? Jag kunde inte annat än svara ärligt på det – ” Tackar så mycket! Nä det är hon inte men som vi har tränat för att komma dit vi är idag har tagit en hel del tid.”. Det kändes jättebra att få höra något positivt för en gångs skull   . Det var ju så man sträckte på sig och berömde Yunie och gick därifrån med ett leende på läpparna. Hon fick även en liten godisbit också. Jag älskar min Yunie över allt annat.

Jag har även varit på Karolinska Sjukhuset idag på neurologmottagningen. Det var nog den dyraste kvarten jag varit med om. Om man skulle tagit betalt per minut så gick det på 40 spänn/minut. Sen när jag väntade på taxin ute vid entren så vem kommer gående förbi om inte min neurokirurg, men vi sa bara hej för han hade andra med sig. Men han såg lite förvånad ut när jag satt där.

En som blev överlycklig när jag kom hem var Yunie men senare på eftermiddagen hade hon bestämt sig för att promenadstrejka.