I morse gick jag och Yunie ner mot Enhagen och hon fick gå 20 minuter. Det gick bra, man märker att hon gärna vill gå mer och mer. Men jag försöker begränsa i mellanåt för att inte överbelasta hennes korsband. I alla fall fick hon gå en liten stäcka efter hon hade åkt vagnen vid Enhagen. Sen gick vi hem till mamma och stannade där till eftermiddagen. Så Yunie hade vilat upp sig så fick hon gå 7 minut...ers promenad hem till oss. Man märker att hon musklat på sig mer i bakbenet nu i alla fall och då har jag ändå inte använt benmachetterna mer än kanske 3 gånger 5 -10 minuter åt gången. Så har vi daglig massage.

Ialla fall när jag och mamma skulle handla fick Yunie vara sin tygbur men jag tänkte faktiskt när jag åkte om den kommer att hålla – jag känner henne bättre än vad hon tror! Gissa vad?! När jag kommer hem så möts jag en lycklig rottweiler (låg väntandes vid ytterdörren)  som har lyckats ta sig ut ur tygburen genom att ha pressa sig ut ur nätdörren för del var ett stilrent rakt streck i tyget. Så hon har inte bitit sig ur den. Det är ett gott tecken på att hon är på bättringsvägen i alla fall från sin skada. Busungen är tillbaka! Jag kunde inte bli arg utan snarare skrattade jag åt hennes påhittighet. Man kan ju inte skylla på att hon inte är smart i alla fall och det går ju lätt att laga (tack och lov hade dragkedjan hållit på buren).
Till middag gjorde jag kycklingfilé (i brist på annat) för hade tyvärr inget annat kötthaltigt i frysen för när jag handlade så trodde jag hade kotletter kvar i frysen men det hade jag inte så det fick bli kyckling och ugnsrostad sötpotatis. Sen hade jag och Yunie lite hundmassage igen. Imorgon ska vi prova hundsim för första gången – jag undrar vad Yunie kommer tycka med tanke på att hon hatar vatten.